Igår och idag

I går är i dag

 En viss upplevelse av tiden dominerade vardagen för mig under en rätt så lång del av mitt långa liv: det förflutna låg bakom mig, en stor del av gårdagens stormar låg någonstans i en värld som inte längre fanns, en port hade stängts, gårdagen kunde inte återuppstå. I februari 2022 krossade Putin denna känsla. Kriget återkom i vardagen. När jag tittar på TV:s nyhetssändningar ser jag nästan varje kväll bomber som exploderar när de träffar ukrainska, israeliska eller palestinska hem.
Bomberna hade varit med i vår barndom, fast de kloka föräldrarna och slumpen gjorde att vi aldrig hamnade i stridernas närhet.  Redan sommaren ´41 skrämde sovjetiska flyganfall oss. Vi satt hela familjen i matsalen – de vuxna trodde antagligen att det rummet var tryggast – och vi såg ljuset från explosionerna tändas och slockna rytmiskt över staden. Det stora röda korset målat på Elias sjukhusets tak blev synligt för några sekunder innan det slukades av nattens mörker. Dagen efter fick jag följa mor när hon besökte en bombad förort (hon arbetade inom socialtjänsten). En ung kvinna klädd i svart visade oss den djupa grop som hade varit hennes hem… 
Bomberna jag ser på TV krossar den dröm jag levt med under decennier – drömmen om en stadig, verklig fred. Jag läser i Dagens Nyheter intervjuarna med två tyska syskon – lille bror som är antifascist, stora syster som alltjämt bär med sig tron på Hitler. Samma känsla av overklig tidsförändring drabbar mig: nej, fascismen, nazismen och rasismen tillhör inte det förflutna, de lever vidare – ibland öppet, ibland i det dolda – mitt bland oss. Och de är lika farliga i dag som de alltid har varit. Medan jag läser den gamla kvinnans bekännelse börjar jag tänka på min filosofiprofessor, som också hade levt ett helt långt liv i djup tro – tron på Marx, Engels och det kommunistiska paradiset. Trots decennier av skam och förnedring under Ceausescu, trots murens fall, trots oändligt många vittnesmål om kommunismens våld – skrev han gång på gång sin lovsång till den kommande revolutionen.
Att tro djupt, ärligt, med inre livets hela kraft – detta är en förbannelse. De som tror låter sig dras in i den religiösa yrans ström, de blir blinda och döva och kan mycket väl kasta bomber över sina grannar.  Just ”religiös yra” är ett lämpligt namn för detta tillstånd – extrem politik är och har alltid varit religion för många, en blodets och folkmordets religion. Och eftersom det förflutna fortsätter att agera in i nutiden, eftersom gårdagens gärningar  så obarmhärtigt blandar sig in i nutiden behöver vi vaccinera oss själva och folk omkring oss: vi vaccinerar oss och våra medmänniskor genom att så ständigt fördöma extremismens blinda våld.