Ständigt pågående blodbad

Dödens tystnad – hård, tung, iskall – sänker sig över ett Ryssland berövat begravningen av sin mest kända martyr, Alexej Navalnyj. Och denna tystnad sprider sig när det som kallas för ryskt rättssystem och rysk politik fortsätter dränka världen i lögnernas och de otydliga frasernas dimma. Under tusentals år har mänskligheten visat respekt för de dödas kroppar men Putin och hans mördare lever utanför den krets av självklara traditioner som vi känner till från historien. Under 400-talet före vår tid skrev de stora tragikerna om oskyldiga tonårsflickor som offrar livet för att ge en död broder en anständig begravning men Putin vänder sig bort från  all anständighet.  
 En virvel av blodiga bilder fyller minnena, avsnitt ur kända berättelser, scener ur långfilmer, skärvor ur berömda målares verk: Ivan den Förskräckliges ögon från Repins målning om mördartsaren som just har dräpt sin son; Dostojevskijs grymma bärare av ondska; de döda kroppar som ligger på flodens is i Mark Donskojs beskrivning av kriget i ”Regnbågen”. En tanke reser sig ur denna vansinniga procession av blodiga dåd. Trots censur och självcensur har ryska författare och konstnärer lyckats vittna om de ständigt pågående blodbaden i landets förflutna och nutid.
Det vore välgörande om Filminstitutet och Cinemateket anordnade en rad visningar med rubriken  ” Rysslands förbannelse”.