Murar - Jimmie Åkessons diktaturmardröm

Grym ärlighet
För en gångs skull är Sverigedemokraterna helt ärliga – grymt, brutalt ärliga. Borta är de vanliga reverenserna till allmänt respekterade demokratiska ställningstaganden, borta är deklarationerna om lojalitet inför principen om alla människors lika värde, asylrätt, skydd för flyktingar. Nu ropar Jimmie Åkesson tillsammans med sina anhängare: alla ni främlingar som vill leva i EU – håll er borta från våra gränser, kom inte till oss!
Uttalandet kommer i form av valaffisch och lanseras med buller och bång inför kommande val till EU-parlamentet. Affischen ropar: ”Mitt parti bygger murar” och säger rakt ut: vi vill göra EU till en fästning, vi vill stänga både unionens och ländernas gränser, vi vill jaga bort alla människor som drömmer om ett bättre liv mitt bland oss.
En hel procession av mardrömsliknande bilder väcks till liv. Stängda gränser – som under den tid Öst Tyskland byggde sin berömda blodiga mur mellan de två tyska halvstaterna? Stängda gränser som de som sovjetmakten hade rest runt omkring sig själv? Stängda gränser som de frusna floder där lik lämnades ligga dygn och veckor i sträck för att skrämma bort alla som ville fly socialismen?
Jag fick uppleva denna mardröm våren 1967 under en tågresa mellan kommuniststaterna Rumänien, Sovjet Unionen, Polen. Vi, en liten studentteater, var inbjudna till en festival i Wroclaw och tåget skulle passera flera gränser innan vi kom fram. Vi stannade varje gång vi åkte över en gräns och stannade länge. Fullt beväpnade gränspoliser och soldater gick från vagn till vagn och kontrollerade alla passagerare – dokument och bagage undersöktes systematiskt. Andra kontroller ägde samtidigt rum över våra huvud och under våra fötter. Över rälsen hade man byggt broar, soldaterna patrullerade där och såg till att ingen gömde sig någonstans på vagnarnas tak. Samma process ägde rum under tåget. Långa diken tillät noggranna undersökningar av alla utrymmen mellan och under hjulen. Ja, vi fick se med våra ögon: gränserna var stängda, på andra sidan gränsstationen sträckte sig ett ingen mans land utan spår av mänsklig närvaro, som i Andrej Tarkovskijs film ”Stalker”.
Jimmie Åkesson och hans SD verkar tro att just de stängda gränsernas vision kan samla väljarna. Vad de inte begriper är att kampanjens slagord visar helt öppet partiets destruktivitet. Murarna och de stängda gränserna de propagerar för hotar att stänga in kontinenten i ett enormt fängelse under öppen himmel. Slagordet bygger på hysterisk rädsla inför alla etniska grupper som SD inte upplever som ”vi”, det mobiliserar aggressivitet och förakt för alla folk utanför EU, budskapet hämtar kraft ur misstänksamhet, hat, lustfylld  våldsutövning. Strävan efter en auktoritär stat avslöjar sig själv med all tydlighet, diktaturdrömmen – mardrömmen! – visar sitt rätta ansikte. Åkesson identifierar sig som Erich Honeckers arvtagare.