SD 34 år

34 år
 SD:s historia intresserar debattörer nu när partiet fyller år men ämnet kan betraktas i bredare perspektiv. Extremhögern är inte en relativ ung nyanländ politisk aktör, orienteringen var närvarande och aktiv i Sverige och i hela Europa under ganska lång tid. Och hur mycket än nutidens SD-are försöker gömma sitt eget förflutna kommer diskussionen att fortsätta.
En viktig del av analysen behöver belysa kontinuiteten mellan gamla högerextrema ställningstaganden och Sverigedemokraternas aktuella förslag. 
Att kräva massfördrivning av invandrare etablerade i landet – det som partiet kallar för ”återvandring”, – att vilja styra direkt kulturliv och filmproduktion, att se assimilation av invånare födda utanför gränserna som en absolut nödvändighet, att föreslå särskilda skolor för nyanlända barn och ungdomar, alltså att bygga upp apartheid i skolans värld: allt detta påminner om dunkla händelser i landets historia. Det var s k rashygieniska principer som formade en sida av den svenska vardagen under första halvan av förra århundrade. SD strävar efter en resa tillbaka i tiden och tillbaka till hårda etniska gränser mellan individer och grupper i samhället.
Andra världskrigets slut hade under en tid jagat bort sådana attityder från politikens arena men - trots alla hemska avslöjanden – extremhögern försvann inte. Bärare av rasismens blodiga mytologi lyckades ta sig vidare och forma en ny och låtsas demokratisk fasad åt sina dunkla ideal.  Som sagt: det räcker med att studera SD:s dokument för att se hur denna fasansfulla kontinuitet byggs upp.
Som alla populistiska organisationer använder SD:s korta meningar för att markerar sin position. ”Noll tolerans” är den magiska formeln Jimmie Åkesson och hans följeslagare tar fram när de vill bevisa att de inte är arvtagare till nazismen. En hel grupp medlemmar har tvingats lämna partiet när de inte visade respekt för denna ställning. Men vågen av uteslutningar kan inte övertala. Partiets position definieras inte av de enskilda medlemmarnas beteende utan av själva de principiella dokument som presenterar den förda politiken för väljarna. Och i dessa texter finns klara riktlinjer som tecknar bilden av ett samhälle splittrat av ”vi och de” mentaliteten. En organisation som vill förstärka samhällets demokratiska struktur strävar inte efter att jaga bort från landet vissa människor, den vill inte införa ett slags kulturpolis i det lokala och det nationella vardagslivet, den talar inte om assimilering som ett måste för de nyanlända. ”Noll tolerans” mot rasismen? Skriv då i äkta demokratisk anda helt nya program och valmanifest!