Vad säger våra kläder om oss?

Klädkod

Tror justitieministern Gunnar Strömmer på vad han själv säger? Skulle hårt belastade kriminella frivilligt signalera sin brottsliga identitet med hjälp av Gucci-kepsar?  Eller är hela förslaget om visitationszoner bara ett nytt redskap i en omfattande främlingsfientlig mobbningskampanj igångsatt av Lidöpartierna? 
I slutet av 60-talet skickade Ceausescu polisen på gator och torg för att jaga flickor med för korta kjolar och pojkar med skägg och långt hår. Hans beslut talade överhetens tydliga språk, hatets språk – hat mot de ungas längtan efter frihet, hat mot alla försök att göra individuella val, hat mot all kommunikation med Väst. Vilka känslor hoppas Strömmer mobilisera i vilka grupper när han pekar ut kläderna som kriminalitetens flaggor?
Den auktoritära politikens besatthet av medmänniskornas klädval är inte alls ny eller okänd. Det räcker att påminna om den iranska moralpolisens krig mot kvinnornas hår. Alla vi kommunicerar med folk kring oss via våra kläder, alla vi definierar den identitet vi hoppas bli kända för via de färger, tygsorter, former vi packar oss in i. Att utifrån och uppifrån bestämma över vårt utseende – detta är en akt av våld, en förtryckets handling. Att lägga till ännu ett moment av kontroll och tvång i vissa medmänniskors vardag – detta är också våld, förtryck.
Vakna, Gunnar Strömmer!